“Jag är blott en svag kvinna och jag kan förändra världen…”

— Fredrika Bremer, 1801-1865

Fredrika Bremer - författare, feminist, föregångare

Fredrika Bremer föddes 1801, näst äldst i barnaskaran, på godset Tuorla utanför Åbo. Släkten hade etablerat sig som framgångsrika köpmän i staden under den tid då Finland fortfarande var svenskt, men föräldrarna – brukspatron Carl Fredric Bremer och Birgitta Charlotta – måste ha anat fara å färde. 1804 såldes godset och familjen flyttade till Stockholm. 5 år senare var Finland förlorat till Ryssland.

I Sverige köptes Årsta slott som renoverades till sommarställe för familjen – här, och i våningen i stan, växte Fredrika Bremer upp. Som dotter i en rik familj förväntades hon följa det tidiga 1800-talets ideal för fina flickor. Hon fick lära sig spela piano, teckna och tala franska, vara vältalig och behaglig. Genom en begränsad kost hölls hon och hennes systrar smala och nätta. Allt för att de skulle vara attraktiva på äktenskapsmarknaden och så småningom giftas bort – helst några steg högre upp på samhällets stege.

Flickorna Bremer fick absolut inte utsättas för världen utanför den skyddade, välborna miljön, något som kunde bli alldeles olidligt för den vetgiriga Fredrika. Att fadern dessutom var lynnig och auktoritär gjorde inte tillvaron lättare att hantera. Ibland kunde föremål brännas upp i ugnarna på Årsta, eller gardiner hittas sönderklippta. Troligen hade Fredrika varit framme.

Men så småningom tog livet en annan vändning för Fredrika. Hon hittade en väg ur frustrationen – hon fattade sin penna och skrev. Hon målade redan små porträtt som hon sålde för att kunna ge pengar till Österhaninge sockens fattiga, och 1828 publicerade hon sitt första verk i samma syfte. Men Teckningar utur hvardagslivet, med dess skildringar av just det borgerliga vardagslivet, kom att bli en oväntat stor succé. Hennes verk var ett av de första realistiska i Sverige. Två uppföljare publicerades i rask följd, samtliga anonymt utgivna, och med tiden skapades en allt större läsekrets. 1830 röjdes hemligheten och Fredrika Bremer blev ett känt namn, inte bara i Sverige. Hon översattes under sin livstid till 12 språk, en imponerande siffra för 1800-talet, och var lika internationellt känd som systrarna Brontë.

Fredrikas nyfikna sida kom att blomstra under hela hennes liv. Redan som ung läste hon mycket och gärna. Med hjälp av sin lärare Per Böklin studerade hon filosofi, med utgångspunkt i stora frågor om religion och existens. Böklin friade flera gånger till Fredrika, men hon tackade nej och de båda förblev goda vänner livet ut.

Fredrika nöjde sig inte med böcker och teorier – hon ville se och uppleva så mycket som möjligt. Två långa resor blev det. Den första (1849–51) förde henne till den nya världen, till Nordamerika, där hon välkomnades av en trogen läsarskara. Hon såg de rikaste hemmen och de fattigaste på bomullsplantagerna, och kritiserade tidigt slaveriet.

Den andra resan påbörjade Fredrika i Schweiz 1856 och fortsatte sedan genom Italien, Grekland och Palestina, för att återvända först 1861. Innan hon avreste hade hon dock gjort ett viktigt inlägg den politiska debatten med sin roman Hertha eller en själs historia (1856). I verket tar Fredrika tydligt ställning för kvinnors rätt att förvalta sin egendom, utbilda sig och, framför allt, bli myndiga. Själv hade Fredrika redan 1840 gått till kungs, som det hette, och alltså anhållit om att bli myndig hos högsta instans. Det var då det enda sättet att få självbestämmande som kvinna – annars krävdes en förmyndare i form av fader, make eller bror.

I och med Hertha skulle detta förändras. Romanen fick hård kritik, men riksdagens ledamöter läste och inspirerades till en omfattande debatt, senare kallad Herthadiskussionen. Två år senare slogs klubban i bordet - man beslutade att ogifta kvinnor, över 25 års ålder, kunde ansöka hos en domstol om att bli myndiga. Det är långt ifrån dagens jämställda lagstiftning, men ett viktigt steg i rätt riktning. Genom Hertha inspirerade Fredrika även till att Högre lärarinneseminariet grundades 1861, den första högre utbildningen för kvinnor i Sverige. Det var ett förändrat land Fredrika Bremer återvände till efter sin långa resa.

Fredrika Bremer dog på nyårsafton 1865, 64 år gammal, i sitt skrivrum på Årsta slott. Än idag är hon en viktig person och symbol för den tidiga svenska feminismen. Fredrika Bremer-förbundet bildades 1884, en av Sveriges äldsta föreningar med fokus på jämställdhet, som fortsatt inspireras av Fredrikas liv och verk. Deras tidskrift Hertha är döpt efter Fredrikas banbrytande roman. Många författare och forskare har ägnat sig åt Fredrika, och bland dem många medlemmar i Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier. Fredrika Bremers betydelse som feministisk och litterär pionjär i Sverige ska inte underskattas.